Bästa vän
Ibland måste du släppa allt, gråta ut och verkligen förstå vilka som är där för dig 24 timmar om dygnet. Du måste förstå att de aldrig ville såra och de ville bara ditt bästa.
Jag har fått lära mig detta på det svåra sättet när jag inser att "min bästavän" inte är min vän längre. Sorgligt men sant. Hon som var äkta är falsk och som som stod dig närmast, står längst bort. Smällen är hård. Så grymt hård men du måste inse att alla människor kan inte stanna i ditt liv. Kanske bara i ditt hjärta med minerna om vad ni har gjort och hur ni tajta ni var. Jag fick reda på det idag, jag känner mig så lurad. Jag känner mig också så himla svag, jag borde har märkt något, inte varit så jävla blind och inte så jävla lätt lurad. Man känner sig så dålig. Jag borde inte har puttat ifrån mig dom som betydde mest, jag borde ha insett att alla inte vill mitt bästa, hur många gånger dom än säger detta.
Jag är ledsen, så sjukt ledsen att jag vill bara lägga mig under täcket och inte gå upp ur sängen. Antagligen det hon vill att jag ska göra. Men jag tänker inte bryta ihop. Jag FÅR vara ledsen idag men imorgon är jag starkare än vad jag är idag och imorgon är jag också det svagaste jag någonsin kommer bli.
Jag skojar inte när jag säger: Hålla dina nära och kära nära dig, berätta för dom hur mycket du bryr dig om dom och SNÄLLA svik dom inte. Jag vet hur det känns att bli sviken och jag kan lova dig. Det är inte roligt. Så snälla, älska alla som älskar dig, bry dig om dom som inte älskar dig.
Haters makes me famous :)
Puss // Teenagegirl
Vilken väg gör dig glad?
Vi har nog alla någon gång kommit till en vägkorsning och inte riktigt vetat vart vi ska? Det har iaf jag. Det kanske står mellan två kompisar, två resor, två jackor, ahh ni fattar.
Det svåraste att veta är vilken väg man ska gå, tänk om man väljer fel eller tänk om det blir katastrof och man ångrar sig sen!
Jag står inför ganska många val nu. Både med familj, kille och kompisar och jag har ingen aning om hur jag ska välja... Vill ni hjälpa mig?
Be sure you taste your words before you spit them out
Vi tjejer kan vara så sjukt elaka mot varandra. Håller ni med mig? Pratar bakom någons rygg, slänger ut HELT onödiga kommentarer och rent ut sagt kränker andra tjejer vi inte ens känner. Fy f*n för oss egentligen.
Det finns ett litet citat som jag ALLTID tänker på innan jag ger mig in i en diskussion om någon annan:
Var försiktig med vad du säger för när du väl har sagt det kan det bara bli förlåtet, inte förglömt...
Citatet är HELT rätt.
Vi MÅSTE bli bättre på att inte slänga onödiga kommentarer och sen bara skämta bort det. Elaka kommentarer svider, trust me, I know. Och det är så grymt onödigt att slänga ur sig dom. Det finns ingen anledning. Det gör inte dig till en finare, vackrare eller bättre person. Bara till en falsk bitch som tillslut inte kommer ha någon kvar. Stå istället upp för dig själv och ge dig inte in i diskussionen. Det finns ingen anledning till att kommentera Fia-Lotta´s tröja. INGEN anledning att kalla Berta tjock. Det gör inte dig smalare.
Jag tycker faktiskt att vi slutar snacka skit om folk från och med nu och fokusera lite mer på våra egna problem.
Don´t judge me for my mistakes, way to live or who i love when you can´t even see your own mistakes, don´t have a way to live or has someone who loves you.
Godnatt för ikväll. Imorgon ses vi igen UTAN ELAKA KOMMENTARER! Sov gott / Teenagegirl
Ge mig snälla en nystart! Please
Att bo på samma ställe hela sin uppväxt, växa upp med samma personer, samma skola och samma miljö är väl tryggt i vissas ögon. I mina ögon: TRÅKIGT!
Jag gillar inte att gå till skolan och veta att alla vet vem jag är, vad jag har gjort i mitt liv och fortfarande komma ihåg mina misstag jag gjorde för typ 3 år sedan. Jag vill ha en ny start. Inte hela tiden men ibland. Jag skulle tycka det var så himla skönt.
Jag började gå i en skola som gick från 6:års till 6:an. I alla dessa år gick jag nästan med samma personer. GASH, man blev galet trött på dom. Började sen en skola som går från 7:an till 9:an ( där går jag nu ). Problemet är bara att det inte bara var jag som började den skolan. Nej, det var typ hela min andra skola också... Suck. Det betyder att vissa personer som jag ser i korridorerna idag, har jag känt sen jag började 6:års. Vissa tycker säkert det låter jätte mysigt, för mig? EXTREMT tråkigt...
Jag skulle vilja ha en ny start. Där ingen vet vem man är, vad man har gjort eller vart man kom ifrån. Man kan få vara den man vill vara utan att folk säger till dig vem du har varit.
Är det bara jag som vill ha en nystart ibland?
Att slicka någon annans ass, för din inte närmare ditt mål
Måste verkligen ta upp en sak som jag pratade om i mitt förra inlägg, nämligen att trycka ner sig själv så lågt och se upp på andra så högt att man glömmer vem man är och vad man har för mål.
Alla har mål, right? Kom igen, det kan handla om vad som helst. Träffa Justin Bieber, tävla SM i simning, åka till New York eller bli känd. Allt möjligt.
Då har jag en fråga till er: Kommer ni närmare erat mål genom att pussa på någon annans tår? Neej, trodde väl det! Varför gör vi det då? VARFÖR kan vi inte vara så starka att vi håller huvudet högt, tittar frammåt och skiter i folk som behandlar oss om skit?
Jo, för vi vågar ALDRIG säga ifrån. Vi håller oss ofta långt ner på golvet, pussar någons tår om de ber oss att göra det och säger inte ett pip om det inte behövs. Alla dessa tjejer/killar som ligger på golvet har också mål så jag ser ingen anledning att kyssa någon annas fötter.
Jag tycker faktiskt att vi som ligger på golvet faktiskt också har ett ansvar.
Säger vi ingenting, finns vi inte. Eller hur? Varför ställer vi oss inte upp, håller huvudet högt och lämnar allt skit bakom oss? Det måste vara WAAAAY mycket lättare att uppnå sitt mål genom att bara ställa sig upp, kämpa lite mer och skita i vad folk tycker? Eller hur? Eftersom de flesta svarade ja på den frågan, så stället jag en till!
Varför gör vi inte de då?!
// Teenagegirl
Banta eller inte banta, det är frågan
- Åhh, jag måste banta, jag är så tjock
- Nej du måste inte alls banta, om du är tjock, då är jag MEGA tjock
- Nej Lisa-Lotta du är inte tjock, man ska vara nöjd med sin kropp!
Tjejer, tjejer, tjejer!
Ordet banta... Säger vi det för att vi faktiskt tycker vi är tjocka eller för att vi vill höra en bekräftning av någon annan att vi är smala som pinnar? Kan någon berätta det för mig för jag fattar inte.
Jag hör MINST 2 tjejer VARJE dag i skolan som säger att de behöver banta. Direkt är det tjejer framme hos dom och berättar att de inte alls behöver banta, de är perfekta precis som de är.
Gulligt tycker vissa, MEGA löjligt tycker jag.
Det jag tycker är mest skrämmande är att tjejer inte kan titta sig i spegen och säga: Fan vad snygg jag är idag. Säger vi det så är vi WAAY ute på faligt vatten för att bli kallade Egotrippade eller att vi tycker vi är mycket bättre än alla andra. Ingen har tänk på att jag kanske har kört VÄRSTA styrkepassen hela veckan och att jag börjar se reslutat.
Allt handlar om att se sig själv i så dåligt skick som möjligt och berömma alla andra hur mycket som helst.
Har jag fel?
Jag förstår att de flesta tjejer vill ha kroppar som VS- modellerna. Fine, jag är en av dom. MEN jag tänker inte komma dit genom att slicka någon annas ass. Man kör sina styrkepass, äter extra mycket sallad och mindre godis och huxflux har man kroppen. Jag menar ABSOLUT inte att man ska gå runt och säga att "jag är så mycket bättre än alla andra"! Absolut inte. Men man måste se lite possetivt på sig själv ibland. Inte bara gå fram till spegeln för att titta så man inte fått en ny finne. Var istället possetiv, tryck inte ner någon annan men slicka in någons ass. Det för inte dig närmre ditt mål, trust me!
// Teenagegirl
Mode al la sjukt snyggt!!
Lite inspiration sådär på morgonen
Vart har du varit och vart är du påväg?
If you sometimes push people away, it doesn´t mean you don´t love them.
It just means that you have to find yourself without people who tell you who you was...
- Teenagegirl
Detta motto skrev jag för inte alls länge sedan och det är något jag ofta tänker på.
De flesta av oss är nog ganska vilsa, även jag. Men att ha någon som håller i oss med ett koppel för att vi ska stanna kvar, gör inte saken bättre. Jag är rädd för att jag och mina kompisar ska växa ifrån varandra. Förut var jag rädd att dom skulle växa ifrån mig men nu är det snarare tvärt om. Men samtidigt, jag måste få vara den jag faktiskt är utan att folk runt omkring mig säger till mig vem jag var. Jag vet exakt vem jag VAR, däremot har jag lite svårt att säga vem jag just nu faktiskt ÄR.
There is a reason a person is in your past and in your future.
Jag tycker det är viktigt att man inte är rädd för att faktiskt vara den man vill vara. Inte hålla på och leta efter alla andras bästa utan faktiskt tänka på vem du är. Inte vem du var!
Hoppas ni har en bra dag så hörs vi senare!
/ Teenagegirl
Beauty sleep :)
If karma won´t hit you, I will
Tacka och ta emot. Le och inte säga något elakt tillbaka. Behandla någon som man själv vill bli behandlad.
Är det inte detta vi ALLTID har fått lära oss? Man ska aldrig vara elak och man ska alltid tänka på alla andras bästa. Det är iallafall något jag har lärt mig.
En sak jag däremot lärt mig är att stå upp för mig själv, den jag är och vad jag tycker. Tycker de flesta tjejerna tar emot för mycket skit från folk.
Tar allt med ett smile och går därifrån. Stå upp för er själva istället. Det är ALDRIG okej att säga något elakt mot något, detta har ju du lärt dig, men var finns regeln att du själv inte ska behöva ta emot elakheter? Visa mig regeln så tror jag dig.
Att ha en egen åsikt och att verkligen stå upp för den borde man få lära sig i skolan. Tycker så synd om alla tjejer som man ser i skolan, trycks ner av grupptrycket. Tjejer som egentligen har en sjukt bra åsikt om saker men säger aldrig något. Dom håller helt enkelt tysk och ler. Allt är väl bättre än att säga vad man tycker, man kanske har fel?
Kommer ni ihåg när man gick i 4:an, man hade fått en ny tröja av mamma som man ÄLSKADE och man kom till skolan hur lycklig som helst med tröjan på. Den första kommentaren är från en tjej man inte brukar hänga med som kommer fram och tycker tröjan är jätte fin. Du tar inte åt dig av kommentaren, jag menar, jag hänger ju aldrig med henne, hennes åsikt spelar ju ingen roll. Sen kommer "ledaren" i ditt gäng, kollar på din tröja och tycker inte alls om det. Självklart sätter du ALRIG på dig tröjan igen, hur mycket du än älskar den.
Du tog aldrig åt dig av kommentaren om att den var fin, bara den att den inte var fin. SAY WHAT?
Stå upp för din åsikt, ha på dig vilken jävla tröja du vill och bit ifrån om någon är elak mot antingen dig eller någon annan. TA INTE SKIT FRÅN NÅGON och ryt ifrån till folk som är allmänt elaka.
If karma won´t hit you, I will
// Teenagegirl
Please, don´t be such a bitch...
I vårt land Svealand finns det 2 STORA typer av människor. 1. Falska 2. Äkta. Håller alla med mig?
Sen finns det 10000 olika typer av "falska" männskor och 10000 olika typer av "äkta" människor? So far u guys with me?
Jag (precis som ni) träffa säkert folk ni älskar och folk ni hatar varje dag. Ni vet vilka som står bakom er och vilka som bitchar emot. Fine, alla älskar inte alla. Men när den som stog bakom dig går över till dom som bitchar emot och glömmer bort dig, vad gör du? Då står du där och tittar på att personen du älskar försvinner mer och mer ifrån dig och du kan inte göra ett skit åt det... Sad but true! Vad gör du?
Jag hade en BÄSTA kompis. Vi gjorde allt tillsammans. Allt från skrattade till grät. Allt från bråkade till shoppade. You name it. ALLT. Helt plötsligt glider vi ifrån varandra. Hon berättar dom hemligheterna jag hade för dom personerna jag absolut in tål och huxflux vet alla om mina djupaste hemligheter. Vad hände?
Jag gråter forfarande, jag är inte samma person och jag litar inte på folk längre. Helt plötsligt har det inte blivit lika lätt att skilja på falska och äkta människor. Plötsligt vet man inte om dom är falska för att dom vill komma åt mina andra kompisar eller om dom är falska för att få reda på massa skit om mig. Du vet ingenting längre. Allt som förut var självklart har nu blivit suddigt och du förstår inte vad som händer? Precis där var jag. Allt hände så fort och det hände precis framför ögonen på mig, men jag kunde inte göra ett skit åt det.
Nu förstår jag, det var aldrig något JAG hade gjort, det var den personen som aldig varit äkta. Att vara falsk om att man är äkta? Hmm.. I didn´t really get it, but now i do!
Snälla, gör inte samma misstag som jag. Behåll dina ÄKTA vänner och skjut ifrån dig de falska. Falska vänner
Tro mig, sanningen svider men falskheten som man trodde var sanning svider ännu mer!
Låta någon gå...
Att låta någon gå, någon du fortfarande älskar men som inte älskar dig tillbaka är bland det värsta som finns. Att se kille du har varit total kär i hur länge som helst, gå med armen runt en annan tjej, den känslan är absolut värst.
Jag tror inte vi är för rädd för att låta personer gå, egentligen är vi för rädda för att själva gå. Att lämna det bakom oss och titta frammåt. Jag är iallafall rädd för det. Men om vi mår bättre av att gå därifrån, varför är det då så svårt? Varför fälls så många tårar och varför spenderas så många sömnlösa nätter med att titta på gamla bilder på datorn?
Kan någon berätta det för mig? För jag fattar verkligen inte...
Don´t say you´re sorry about what you did
Don´t make me cry babe, i just have to leave
Baby, I have to move on
Please just let me, i know I´ll be strong
/ Teenagegirl
Fake smile... fake laugh.... fake love...
Vi måste alltid hålla huvudet högt, sminket måste vara perfekt och kropparna smala.
När kan vi vara vem vi vill vara? Med dom vi vill vara med och älska dom vi faktiskt älskar? ALDRIG. Inte enligt mig iallafall. Vi ska allt hänga med de "coolaste" tjejerna, vara tillsammans med dom snyggaste killarna och dansa till de "bästa" låtarna. Varför? Jo, för that´s the rules! 90% av tjejerna på planeten jorden är 99% falska.
Vi har ingen egen vilja, ska alltid hänga på grupptrycket och tycker man något annat är man ute. Är det bara jag som känner så? Vi måste alltid vara perfekta.
Tänk om vi gjorde precis vad vi ville...? Asså jag menar, hängde med dom vi tycker är roliga att vara med, var tillsammans med den vi gillade och som behandlade oss bra och bröt upp grupptrycket och alla fick göra/säga vad som själv tyckte. Inte massa rykten hit och dit och man kunde komma till skolan med ett par mjukis byxor och osminkad
Fan vad skönt livet skulle vara då...!
What do you think?
/ teenagegirl
Pratar du bakom min rygg betyder det att jag är längre fram än vad du är
Snack skit? Kom igen, alla tjejer har någon gång snackat skit bakom någons rygg. Det behöver inte betyda att det var något stort, man har helt enkelt bara pratat på.
Jag undrar egentligen bara hur vi tjejer tänker? Mår vi bättre av att säga att Fia-Lotta är fulare eller tjockare än dig själv? Jag vet inte? Mår vi bättre av det? För i såfall är det något serriöst fel på oss. Tänk att vi måste trycka ner någon annan för att känna oss duktiga/fina/viktiga/vackra/smala whatever! Bara genom att trycka ner någon annan så mår vi bättre? Kom igen tjejer, vi är bättre än det.
Jag tycker vi slutar upp med vårt jävla bullshit så blir allt mycket enklare!
Puss / Teenagegirl
